bruverius

När jag ber dig lyssna på mig,
och du börjar ge mig råd
så har du inte gjort det jag bad dig om.

När jag ber dig lyssna på mig,
och du börjar berätta för mig varför
jag inte borde känna så,
trampar du på mina känslor.

När jag ber dig lyssna på mig
och du känner att du måste göra något
för att lösa mina problem,
har du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.

Lyssna, allt jag bad dig om var att du lyssnar,
inte pratar eller gör- bara hör på mig.

Och jag klarar mig själv.
Jag är inte hjälplös.
Kanske modfälld och bristfällig,
men inte hjälplös.

När du gör något för mig,
som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar du till min ångest och svaghet.

Men när du accepterar att jag känner vad jag känner
oavsett hur irrationellt det än är,
så kan jag sluta försöka övertyga dig
och kan börja arbetet med att förstå vad som ligger bakom denna känsla.