Olyckor
Olycker händer alldeles för ofta och för snabbt,
När olyckan väl är framme går det på en hundradels sekund, man hinner inte ens blinka.
När man ser tillbaka ser man det i slowmotion för att hjärnan inte hinner uppfatta.
Kanske därför vi inte uppfattar det bra utan bara det negativa.
Oftast har man det ju väldigt bra men klagar ändå. Orkar knappt hålla huvudet ovanför ytan.
Men när det verkligen händer och man sjunker. Då gråter man för att någon, en helt annan person, som inte vet något om ens liv, tar ens liv. Någon man älskar, älskat. Ord som man sagt, tankar man tänkt suddas ut mot huvudkudden där man trycker sitt huvud för att man vill försvinna. Kan bara se svart och det blir tyngre att andas vid varje inandning som ska hålla en vid liv.
Man gråter för ofta, åker in på sjukhus för minsta lilla, tar andras platser. Sen finns det dem som viker sig för andra när de själva skulle behöva hjälp mer än någon annan, för att de inte vill stå ivägen.
Livet är bra konstigt, ödet är skrämmande. Nuet är härligt och även om det inte är det för stunden kommer du någon gång att torka dina tårar och tänka på att du i alla fall har en chans att förbättra dig, andra och situationer.
Tänker på de som bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle, det kunde varit du.. eller jag...
Folk som vill ha kul och riskerar andras liv, det finns inget ord för hur fruktansvärt det är...
Ibland kan man inte ens förlåta, man kan inte skruva tillbaka tiden och man kan inte vara efterklok när ingen vill se åt en. Förakt mot de personer är vad jag känner. Tyvärr violl man inte veta mer, men när nyfikenhaten smygersig på och man får veta. Sticker det till i hjärtat och man skämms....
Jag är lycklig att jag lever, och njuter för var dag jag får känna frisk luft och göra saker jag mår bra av. För man vet aldrig när det är ens sista.
När olyckan väl är framme går det på en hundradels sekund, man hinner inte ens blinka.
När man ser tillbaka ser man det i slowmotion för att hjärnan inte hinner uppfatta.
Kanske därför vi inte uppfattar det bra utan bara det negativa.
Oftast har man det ju väldigt bra men klagar ändå. Orkar knappt hålla huvudet ovanför ytan.
Men när det verkligen händer och man sjunker. Då gråter man för att någon, en helt annan person, som inte vet något om ens liv, tar ens liv. Någon man älskar, älskat. Ord som man sagt, tankar man tänkt suddas ut mot huvudkudden där man trycker sitt huvud för att man vill försvinna. Kan bara se svart och det blir tyngre att andas vid varje inandning som ska hålla en vid liv.
Man gråter för ofta, åker in på sjukhus för minsta lilla, tar andras platser. Sen finns det dem som viker sig för andra när de själva skulle behöva hjälp mer än någon annan, för att de inte vill stå ivägen.
Livet är bra konstigt, ödet är skrämmande. Nuet är härligt och även om det inte är det för stunden kommer du någon gång att torka dina tårar och tänka på att du i alla fall har en chans att förbättra dig, andra och situationer.
Tänker på de som bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle, det kunde varit du.. eller jag...
Folk som vill ha kul och riskerar andras liv, det finns inget ord för hur fruktansvärt det är...
Ibland kan man inte ens förlåta, man kan inte skruva tillbaka tiden och man kan inte vara efterklok när ingen vill se åt en. Förakt mot de personer är vad jag känner. Tyvärr violl man inte veta mer, men när nyfikenhaten smygersig på och man får veta. Sticker det till i hjärtat och man skämms....
Jag är lycklig att jag lever, och njuter för var dag jag får känna frisk luft och göra saker jag mår bra av. För man vet aldrig när det är ens sista.
köer
Alla dessa köer, man väntar och väntar,
Ringer för att man har hjärtklappningar och hög puls och ju längre man v'ntar ju mer irriterad blir man och pulsen stiger. Har ont i mellangärdet och misstänker magkatarr. Men vi lever i väntans tider så det är väl bara att vänta lite till. jag började på ny 16 och nu är jag reeedan efter 12min väntan nere på 12.
h€ar precis byggt mina nsglar så de sitter jag och studerar medan jag trycker på tangenterna. Har redan lärt mig vad rösten i luren säger var annan minut.
I helgen had ejag inflyttnigs /födelsedags fest som var perfekt. firade med mina närmsta trts at jag fattades några. bjöd på tacos och pannacotta som sara gjorde (måste tyvärr erkänna det). Blev myckt singstar och jag vann fyra av fem gånger över sara, sate kryss i taket. Sen kom Christel som ska ha en stor guldstärna trotts att hon var förkyld. Inte smittad än i alla fall. Vill tacka för alla fina presenter.
På söndagen var det släktmiddag oh min morbror och det bir det på fredag med. Kul aty halva ens släkt fyller år i september, det blir ett himmla rännande. Inte konstigt man får ont i stressmuskeln.
Mitt vikariat lider mot sitt slut men det är tur jag ftt förlängt å hon jag vikarierade för var hemme en extra vecka för att barnen var "sjuka" och ska vara hemma tis-tors för att mannen ska på kurs. jaja jag är bara glad, kommer jag i mitt punkten. och det gillar vi.
Nu fick jag reda på att jag måste åka till jour centralen så nu kan jag inte sitta här och skriva mer. Wish me luck.
Ringer för att man har hjärtklappningar och hög puls och ju längre man v'ntar ju mer irriterad blir man och pulsen stiger. Har ont i mellangärdet och misstänker magkatarr. Men vi lever i väntans tider så det är väl bara att vänta lite till. jag började på ny 16 och nu är jag reeedan efter 12min väntan nere på 12.
h€ar precis byggt mina nsglar så de sitter jag och studerar medan jag trycker på tangenterna. Har redan lärt mig vad rösten i luren säger var annan minut.
I helgen had ejag inflyttnigs /födelsedags fest som var perfekt. firade med mina närmsta trts at jag fattades några. bjöd på tacos och pannacotta som sara gjorde (måste tyvärr erkänna det). Blev myckt singstar och jag vann fyra av fem gånger över sara, sate kryss i taket. Sen kom Christel som ska ha en stor guldstärna trotts att hon var förkyld. Inte smittad än i alla fall. Vill tacka för alla fina presenter.
På söndagen var det släktmiddag oh min morbror och det bir det på fredag med. Kul aty halva ens släkt fyller år i september, det blir ett himmla rännande. Inte konstigt man får ont i stressmuskeln.
Mitt vikariat lider mot sitt slut men det är tur jag ftt förlängt å hon jag vikarierade för var hemme en extra vecka för att barnen var "sjuka" och ska vara hemma tis-tors för att mannen ska på kurs. jaja jag är bara glad, kommer jag i mitt punkten. och det gillar vi.
Nu fick jag reda på att jag måste åka till jour centralen så nu kan jag inte sitta här och skriva mer. Wish me luck.
